Nick Borgen - Flickan Vid Grinden Lyrics
Hon va åtta år den vårenHon var solens alla strålar där hon fannsJa, jag minns så väl de skratten somFick blommorna att följa hennes dansHon var flickan där vid grindenSom skrattade och log varenda dagMed de gladaste ogon som bara ett litet barn kan haMen en dag jag kom till grindenAv det lyckliga jag sett fanns bara gråtHon stod spejande längs vägenOch jag hörde henne viska förlåtJag förstod nog inte riktigtNär jag såg hur alla tårar föll till jordOch jag kunde inte tröstaNär jag horde hennes vackra, sorgsna ordPappa kom hem igenVarför måste du gåOm jag har sårat digKan du förlåta mig dåPappa kom hem igenFör jag saknar dig såJag é ju så liten änOch det é så svårt att förståNu jag plockat några blommorInvid grinden där hon lekte alla darAllt é tomt och tyst och ödeSom om tiden suddat allt som varMen jag glömmer aldrig tårarnaFör såg hur nån raserat hennes borgSom ett eko här inom migHör jag ännu hennes vädjan utav sorgPappa kom hem igen